Hur jag blev njursjuk

Tänkte jag skulle berätta om hur det gick till när jag blev njursjuk för er som inte vet. Mina nära och kära vet ju redan.

Det var i slutet av juli 2008 och vi höll på att packa det sista inför vår resa till Indonesien där vi skulle vistas i sex veckor. Jag hade sedan några timmar ont i halsen och när jag skulle lägga mig började jag skaka och fick feberfrossa. Tog två alvedon och somnade. Sedan låg jag och sov ända till eftermiddagen då taxin till Arlanda kom. Jag staplade mig ut i taxin och tänkte att så här sjuk har jag nog aldrig varit. Men samtidigt ville jag åka. Så jag sa inget. På Arlanda satt jag på väskorna i incheckningskön. När vi checkat in kände jag att jag måste lägga mig, Lade mig på en bänk och vaknade av att D sa mitt namn. Reste mig med möda upp och kräktes. D sa att jag var likblek och hämtade hjälp - Arlandas sjuksköterska. Hon gav mig dropp och ringde efter ambulans. Det sista jag minns är att jag låg i ambulansen och personalen försökte prata med mig. Sen blev allt svart.

På akuten fick jag snabbt penicillin då läkaren snabbt konstaterade att jag hade fått en blodförgiftning orsakad av meningokocker (meningokocksepsis på medicinspråk). Det är en allvarlig infektion orsakad av bakterier - meningokocker. Dessa finns hos många människor i halsen, särskilt hos barn, utan att de märker av det. Jag hade oturen att bakterierna tog sin in i blodet på mig.

Efter akuten lades jag in på intensiven. Jag sövdes ned och fick respirator. Eftersom jag var så försvagad av infektionen fick jag efter några dagar en svår lunginflammation då jag var nära på att stryka med. Jag var i princip nedsövd under 10 dagar. De väckte mig med jämna mellanrum men allt var som en ett mardrömslikt tillstånd och jag visste inte vad som var dröm och verklighet. Jag vårdades på intensiven under hela fem veckor.

Infektionen slog ut mina njurar och jag blev beroende av dialysbehandling. Man hoppades att mina njurar skulle återhämta sig efter en tid men när tre månader gått sa min njurläkare att så inte var fallet. Jag skulle få leva med njursvikt. Det var ett tungt besked. Jag hoppades på ett mirakel ändå, men inget hände.
Nu har jag haft dialys i drygt två år. Det gör att man inte kan leva riktigt normalt. Ska berätta mer om det en annan gång. Jag är så glad att jag lever. Och snart ska jag få en ny njure.
/S