Jag har haft ovanligt lite tålamod den sista tiden. Ni som känner mig vet att jag brukar ha gott om den varan. Har visserligen haft mycket mer jobb än jag brukar. Men jag insåg att det nog beror mer på transplantationen. På något sätt. Jag vet inte exakt hur. Men den upptar en massa tankar och energi - och man kan, som ni eventuellt har varit med om någon gång, bli trött av att tänka. Även om vi har väntat i nästan ett år så kom beskedet lite... abrupt. Hur det nu kunde göra det?
Stackars barn, det går alltid ut över dem.
/D
5 kommentarer:
Ibland brukar jag likna min hjärna vid ett parkeringshus. Varje projekt/arbetsuppgift/åtagande/livsfråga kan parkera på varsin plats.
När alla platser är fyllda är det fullt i hjärnan. Försöker fler bilar (ja tankar... du fattar metaforen eh)ta sig in så blir det full! Och en transplantation kan väl jämföras med en långtradare av största storlek som försöker klämma sig in.
Fullt. Överbelastat. Trafikkaos. Och som alla vet blir man irriterad av trafikkaos.
Nåja... undrar om det här metaforen kommer av att min fyraåring ständigt leker med bilar. Måste ha blivit indoktrinerad.
/A fd Blom
Det är då P-lisorna kommer in i bilden, antar jag...
/D
Är så glada att det äntligen blir av för er båda!! Ni är en enorm inspiration i livet för oss. Även om vi inte ses ofta så är den årliga tacoskvällen i föräldrafritt hus oslagbar : )
Tänker på er massor...
Många kramar J & A
E och O lyckligt lottade som har grymt bra och snygga föräldrar. Om tålamodet känns bristfälligt så tänk på att just du råkar ha en mycket hög lägstanivå som förälder. Då är det tillåtet att ligga på den nivån någon gång emellanåt också...
/Kristoffer
Det var snällt sagt. Efter mycket klosslek i dag är tålamodet återställt.
Skicka en kommentar