En vän skrev några kloka ord som jag har tänkt på sedan jag läste dem i går (hennes man är transplanterad, han fick en njure av en närstående för flera år sedan).
Hon skrev ungefär såhär, att vissa grejer är värda att både vara nervös och ha smärta för, och att föda barn och transplantera är två av dem.
Väldigt bra sagt, A. Du är en klok människa!
Jag tycker om jämförelsen.
Ganska exakt en månad kvar till transplantationen. Jag antar att det största hotet mot operationen är alla förkylningar. Är någon av oss sjuk så skjuter de på den. Höst och småbarn på dagis och skola är ingen bra kombination.
Vi funderar ganska mycket på hur vi ska göra. Egentligen vill man isolera sig med barnen och inte riskera något. Fast jag har en känsla av att vi kommer att vara mer sociala än någonsin den här månaden.
/D
7 kommentarer:
Tack så jättemkt för din kommentar! Jag lägger din blogg i favoriter. Lycka till med operationen! Det kommer att gå galant!//Familjen lever
På något märkligt sätt verkar det som om det här med att donera en njure är ännu mer betydelsefullt för donatorn än för mottagaren. Som njursjuk så finner man sig snabbt i sitt öde och det finns ju trots allt alternativ till transplantation, som ni vet, även om det är enormt besvärligt och plågsamt.
Min fru A oroade sig enormt inför min transplantation och utredningarna av mina föräldrar som donatorer förändrade deras liv trots att, eller på grund av att de inte passerade de medicinska kraven.
Själv gled jag igenom hela processen med ett lugn som jag nu i efterhand inser nog var en försvarsmekanism. Och min bror som donerade mår fantastiskt bra. Det finns undersökningar som visar att donatorer både lever längre, är friskar och mer nöjda med sig själva än genomsnittet.
Jag tror det ligger något i det du säger. Förmodligen har det att göra med att man fattat det här beslutet frivilligt. Hur säker man än är på sitt beslut så har man i teorin ett alternativ. Det är det nog det som leder till en massa funderande och processande. Jag säger som jag minns att din bror sa när han väl bestämt sig: "man vill bara ha det gjort".
/D
Både barnafödslar och transplantationer ger nytt liv!
Ja jag tror bara att man förstår om man varit där själv, och jag tror bara att man förstår allvaret om man stått bredvid. Precis som du gjort. Det är egentligen ganska obeskrivligt hur det känns att ligga så, och vara så utslagen. Men jag har iaf försökt i bloggen. Livet är som vanligt tills nåt sånt här sker. Då inser man hur skört livet är. Det är fantastiskt av dig att ge en njure till din fru, finns ingen finare gåva! Ni får självklart en länk tillbaka! Jag vill följa eran resa och önskar er all lycka!
Nu skrev jag så mkt annat så att jag glömde svara på det du frågade!
Om mina njurar där.. Dom sviktade dom med men otroligt nog återhämtade dom sig helt galet snabbt! Läkarna trodde nästan inte sina ögon. På iva låg jag kopplad till en dialysmaskin dygnet runt, sen flyttades jag till transplantationsavdelningen och därifrån fick jag åka på dialys 3 ggr i veckan. Efter 2 ggr hade mina njurar börjat visa liv igen och sen gick det fort. Nu är det full funktion och jag är otroligt tacksam över det! Är oxå jätteglad att jag bara behövde åka på dialys 2 ggr för jag mådde otroligt dåligt av det. Slog ut mig helt. Hur har din fru mått under dialysen?
Mitt hjärta började svikta samma dag som min lever kom, tack och lov då så kom ju levern samma dag. Hade inte klarat ens några timmar extra.
Min svåger som donerat en njure till sin syster, hans första ord efter uppvaknandet på operationen var; Jag är så lycklig! Det var en känsla att vara med om något stort.
Skicka en kommentar