Nu när det är knappt en månad kvar börjar oron smyga sig på. Läste en annan blogg om en tjej som gjort en njurtransplantation och den var bra och välskriven. Bland annat att hon fick smälla i sig 19 tabletter till frukost dagen efter operationen! När jag läste hennes berättelse om operationen och dagarna efteråt satte mina tankar igång. Om saker som KAN hända. Att njuren stöts bort, att jag får en infektion efter operationen, jag blir otrevlig eller illamående av alla mediciner, att operationsärret inte läker som det ska. Eller andra saker. Det finns mycket att oroa sig för. Fast det gör jag bara stundtals.
Jag slår bort de oroliga tankarna och tänker på det positiva som följer en lyckad operation. Min lön för mödan. Att jag slipper dialys. Det betyder att jag kan sova vart jag vill utan att behöva släpa med mig maskin och vätskor. Vilket gör att jag känner mig friare. Även om jag för det mesta sover hemma. Att jag framöver blir piggare och kan jobba mer. Och småsaker som att jag kan äta ostbricka, mörk choklad och avocado! Och jag får en massa utrymme tillbaka i garderob och garage som nu går åt till kartonger med dialysvätskor och tillbehör.
Tycker ändå det är bra att jag nu börjat tänka på det hela i mer konkreta termer. Det är väl ett sätt att förbereda sig. Tack för de lyckönskingar vi fått, det känns bra att ha lite support!
/S
3 kommentarer:
Om man ska vara petig tog det faktiskt en vecka efter transplantationen innan jag var uppe i 19 tabletter till frukost. Mitt blodtryck var för högt efter operationen, så jag fick mycket medicin för det. Nu äter jag "bara" sex tabletter till frukost (och två på kvällen).
Transplantationen gick överhuvudtaget mycket smidigare än jag hade vågat hoppas. Det berodde säkert delvis på att jag blev så uppåt av kortisonet...
Du har rätt, det är otroligt skönt att slippa dialysen och fosfatbindarna! Mejla gärna om du undrar över något som du tror jag kan svara på.
Hej!
Alla tankar som kommer inför en transplantation är omtumlande men jag tror att det är BRA att de kommer. Man bearbetar det som komma skall och ställer in sig på olika saker som kan hända. Som tröst kan jag säga att de är fantastiskt duktiga på transplantationssidan. Du lär få de bästa av de bästa läkarna och även om det bli komplikationer så har de en antal sätt att prova att lösa det på!
Önskar er båda lycka till!
Malin (levertransplanterad) med flera njurtransplanterade välmående vänner!
Hej!
Jag såg att din man varit inne på min blogg (nynjure.blogspot.com alt. mammamikas.blogg.se). Skrev en liten kommentar efter hans där.
Jag känner så väl igen din oro inför transplantationen. Det är så många tankar som far runt i huvudet och man, åtminstonde gjorde jag det, vistas i ett tankens gränsland mellan liv och död. Det allra bästa jag och min donator gjorde när vi kom till Sahlgrenska, där jag genomförde min transplantation, var att be att få träffa några som redan genomgått en njurtransplantation. Personalen frågade runt på avdelningen och en mor och dotter ville gärna svara på våra frågor. Mamman hade gett sin dotter en njure knappt tre dygn tidigare och båda var på benen och såg så fräscha ut. De svarade så fint på alla konstiga funderingar vi hade och det stillade vår oro en hel del.
I övrigt hade personalen sådan enorm tillit till att allt skulle lösa sig. För mig och min donator uppstog inga komplikationer i samband med operationen men för de de gjorde det förmedlade personalen sådan hopp att allt skulle gå bra. OCH DET GJORDE DET!!
Må alla positiva vindar blåsa med er. Tusen kramar/ Marika
Skicka en kommentar