19 dagar efter operationen har jag nu klarat mig i 24 timmar utan smärtlindring! Jag har visserligen ont i såret och går fortfarande som en häxa, men det är hanterbart. Nu är det förvisso ganska behagligt att gå runt med morfin i kroppen. Men man blir slö och jag har försökt sluta så fort som möjligt. Känns bra att det funkar nu.
Jag har ännu nästan ingen känsel på en ganska stor yta där de tog ut njuren. Det känns lite otäckt att ta där. Som en läkare uttryckte det: jag har ju i princip blivit djupt knivskuren i magen. Nerverna måste få läka. Operationsärret är cirka 12-13 centimeter. Det sitter horisontellt strax under naveln. Har även tre små titthålsärr i midjan.
Efter ett tidigare inlägg har några av er frågat om jag känner mig nedstämd. Nej då, inte på det sättet. Förra veckan var jag mentalt väldigt trött. Jag sov och sov och orkade nästan inte göra någonting. Jag har tänkt på och oroat mig för transplantationen dagligen sedan i september. När allt nu är över kom tröttheten.
Tror också det är ovanan att gå hemma sjukskriven. Jag har en egen firma och är van att göra saker och träffa folk hela tiden. Hemma får man lätt en känsla av att inte göra någon nytta. En kompis tyckte jag skulle göra sånt man annars inte hinner. Sätta in bilder i album. Det tänker jag göra i eftermiddag.
Samtidigt är det en bra erfarenhet för att förstå S. Hon har inte jobbat riktigt sedan 2008 då hon låg på intensiven. Det känns fantastiskt att hon så småningom och med all sannolikhet kommer att kunna jobba som vanligt igen. Jag vet att hon längtar.
/D
1 kommentar:
Vet ni vad man kan göra när man går hemma och är sjukskriven? Man kan knapra mörk choklad! S, kan du njuta sådana nöjden nu?
Och du D, som går som en häxa, kan kanske inspireras av Häxan Surtant och skaffa ett nytt fritidsintresse för att få tiden att gå. Sätta in kort är ju alltid bra men du kan också ta chansen att bygga ett flaskskepp eller skriva en harlequinroman ;-)
Skicka en kommentar