Bakslag

Det var sannerligen ett bakslag att åka på lunginflammation. Jag hade några dagar innan insjuknandet känt mig väldigt pigg. Det gick så snabbt. I tisdags gick jag i butiker på förmiddagen och tidig eftermiddag var jag ute och promenerade en halvtimme. Vid femtiden började jag känna mig sjuk och fick fick feber och hosta. Framåt kvällen steg febern och jag mådde illa och kräktes.

Igår när jag kom till sjukhuset fick D köra mig i rullstol till avdelningen för jag var så yr och svag. Under hela dagen var jag rätt utslagen, kräktes och låg mest och sov. Fick dropp och de tog en massa prover. Det kändes bra att vara på sjukhuset för att få veta vad det var. Och jag är väldigt tacksam för den lyssnande läkaren som skickade mig på lungröntgen igår kväll.

Idag har det vänt. Antibiotikan jag fått intravenöst har redan börjat verka. Jag har ingen feber och mindre hosta och jag får behålla mediciner och mat. Är betydligt piggare.

Hur jag fått det? Det är pneumokocker, vilket är den vanligast bakterien som orsakar lunginflammation. Små barn har ofta bakterier i halsen/näsan utan att det ger några symtom. Vanligast är det förskoleåldern och uppskattningvis är ungefär hälften av barnen på ett dagis är bärare det. Så det är antagligen från något av mina barn. Det är så svårt att låta bli att vara dem nära. Men jag ska försöka hålla visst avstånd, för jag vill inte bli så där sjuk igen. Det är drygt 2 månadet till det handlar om, sedan kommer mitt immunförsvar att bli starkare, eftersom jag kommer att få minska på de immunhämmande medicinerna.

D var här på besök en stund idag. Får åka hem imorgon om proverna visar att antibiotikan tar som den ska (och det känner jag ju redan att den gjort).

/S