Bra och intressant inslag i Vetenskapsradion om donationer. Jag gillar Torbjörn Tännsjö för att han har drivit, och fortsätter att driva, den här frågan.
/D
Idag är ni nog och gör en narkosbedömning. Det läste jag i "Donatorsutredningen - hela listan". Vad är det? Vad har ni fått för förhållningsorder den här veckan?
Ja, idag har vi gjort narkosbedömning. Man träffar en anestesiläkare som ställer en massa frågor. Det mesta är grundläggande. Allergier och sånt. För S var det lite mer frågor eftersom hon legat i respirator och varit sövd längre tid (nästan tre veckor). Läkaren berättade att troligen behöver hon ganska mycket kraftigare anestesi. Trots att hon väger som en liten fjäril. Hennes kropp är liksom van vid de tunga preparaten.
Det låter kanske sjukt, men jag tycker att det känns lite spännande nu. Jag undrar verkligen hur allt kommer att kännas. /D
Kanske kan man jämföra det med att ladda inför en förlossning (något som jag kan förstå och har erfarenhet av ju). Det är ju i grunden något positivt även om man vet att det kommer att bli jobbigt, att det finns risker. När det närmar sig vill man bara göra det. Man är som matadoren i Tjuren Ferdinand: "Men kom an då! Stånga mig nån gång!" Låt mig nu få göra detta som jag så länge har förberett mig inför. Är det inte så?
3 kommentarer:
Idag är ni nog och gör en narkosbedömning. Det läste jag i "Donatorsutredningen - hela listan". Vad är det? Vad har ni fått för förhållningsorder den här veckan?
Är med er i mina tankar.
Ja, idag har vi gjort narkosbedömning. Man träffar en anestesiläkare som ställer en massa frågor. Det mesta är grundläggande. Allergier och sånt. För S var det lite mer frågor eftersom hon legat i respirator och varit sövd längre tid (nästan tre veckor). Läkaren berättade att troligen behöver hon ganska mycket kraftigare anestesi. Trots att hon väger som en liten fjäril. Hennes kropp är liksom van vid de tunga preparaten.
Det låter kanske sjukt, men jag tycker att det känns lite spännande nu. Jag undrar verkligen hur allt kommer att kännas.
/D
Tänk, sådant där har jag aldrig varit med om.
Kanske kan man jämföra det med att ladda inför en förlossning (något som jag kan förstå och har erfarenhet av ju). Det är ju i grunden något positivt även om man vet att det kommer att bli jobbigt, att det finns risker. När det närmar sig vill man bara göra det. Man är som matadoren i Tjuren Ferdinand: "Men kom an då! Stånga mig nån gång!" Låt mig nu få göra detta som jag så länge har förberett mig inför. Är det inte så?
Skicka en kommentar