Är det bara jag som är på gott humör när man har kastat skräp? Ju mer man kastar, desto lyckligare känner man sig. I helgen städade vi ur garaget, med god hjälp från min pappa. Tre fulla bilar till tippen. Merparten var S dialysgrejer, använda slangset och tomma kartonger. Det är svårt att överdriva hur mycket sopor EN person med påsdialys genererar.
S är i alla fall frisk igen och det är det viktigaste! Vi misstänker att hon höll på att utveckla lunginflammation. Tala om bra tajming. Just nu är hon och tränar. Känns bra att hon har tid på sig att komma igen inför operationen. Saknar Bonnie Tyler-rösten lite. Själv ska jag ut och jogga snart (jobbar hemifrån i dag). Sedan i våras har jag sprungit mer än någonsin. Ibland har jag nästan känt mig manisk. Men det är i princip det enda jag kan göra för att förbereda mig för operationen. Sedan kom hösten dragandes och som alltid går luften ur mig trots att det är vansinnigt vackert ute med bokarna och ekarna utanför huset som är helt klarröda. Ska ta mig i kragen de här två veckorna.
/D
5 kommentarer:
Transplantation – det miljövänliga alternativet!
Borde få alla medlemmar i Greenpeace, Miljöpartiet och Naturskyddsföreningen att direkt skriva på ett donationskort!
Tack för påminnelsen, jag hade nästan glömt hur tacksam jag är att slippa ha bostaden full av kartonger!
Jag har för mig att jag skrev till Baxter och frågade varför man inte kunde återvinna själva dialyspåsarna, men inte fick något vettigt svar.
Härligt att ni är friska nu! Ta inte i för hårt med träningen så här nära inpå operationen, jag tror att det är minst lika viktigt att varva ner och förbereda sig mentalt. Ta en promenad och njut av bokarna och ekarna :-)
Härligt att ni är friska. Och grattis till ett nystädat garage.
Att slänga saker är renande för själen, jag håller med. En gång slängde vi saker en hel dag och blev så ivriga att vi kastade nästan alla våra underlakan också. Jag vet inte varför. Det gick liksom av bara farten. "Vi slänger de här också! Och de här! Och de här! Oj vad mycket plats det blev nu!" Det var dumt. Varje jul sedan dess önskar jag mig nya lakan av mamma.
Ja, ni får försöka hålla ångan uppe de här sista veckorna fram till den stora dagen.
För att inte tala om blickarna man får på soptippen när man kommer och dumpar ca 50 (jo, det är ett tag sedan vi kastade sist) genomskinliga plastsäckar som innehåller stora nystan av nästan lika genomskinliga mystiska slangar med rester av en skum vätska... Vi aktar lakanen. Men visst är det befriande att kasta saker!
Jo, det blir måttligt med träning. Kanske kan lura ut barnen och leta svamp igen. Vi är verkligen värdelösa på svamp och kanske är det bara ett säkert ålderstecken, men man inser att man mår ganska bra när man går där och stirrar ner i marken och sparkar lätt på löven.
/D
Ålderstecken? Jag kallar det mognad.
Jag längtar också efter att plocka svamp men vår lilla lillebror är inte svamp-mogen. Han provsmakar allt som man inte bör äta och det är inte bra i svampskogen.
Skicka en kommentar