I dag är det exakt en vecka till vi skrivs in på transplantationskirurgiska avdelningen. Det är klart att det börjar bli nervöst, men konstigt nog känner jag mest förväntan! Tänker på S och hoppas så mycket att det ska gå bra för henne, att hon får behålla njuren, att alla mediciner inte gör henne alltför svag...
O får vara hemma från dagis hela veckan. Vi vill inte riskera att han blir sjuk och smittar oss. Kanske nojigt men när man ser hur de går omkring och suger på leksakerna på dagis och dricker ur varandras muggar så tänker man att det nog är lika bra.
Jag försökte förklara för O (som är fyra år) i dag att de ska... eh "laga något i mammas mage". Hans enda kommentar var: "Ska de laga något annat på henne?"
/D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar